A new era has begun.
Abo. Erika's here.
Idag är det dags, tror jag.
När jag var en liten recce- år 2009. Typ såhär jätteliten och jätteny i Uppsala. Då kände jag inte min Roos, hon var bara en fjantig frankrike-recce som gick runt i röd basker och mustasch. En konkurrent helt enkelt. DÅ, hade jag ett recceband som jag har kvar på min arm än idag!
När jag var lite större, typ en liten fadder - år 2010. Då var jag inte jätteliten och jätteny i Uppsala, bara aningen. Då var jag pirat och jag lärde känna en komplett fyllegalning i piratmundering, kallad Roos. DÅ, hade jag ett till recceband som också är kvar på min arm än idag!
När jag var ännu lite större, typ en Väl-Com som arrangerade mottagningen - år 2011. Då var jag själv en av de stora som, enligt reccarna, inte var så jätteliten och jätteny i Uppsala. Då hade jag även fått denna fjantiga frankrikerecce med röd basker och mustasch/komplett fyllegalning i piratmundering som flickvän. Då hade jag även ett tredje recceband som än idag är kvar på min arm!
Dessa tre band är en del av mig numera. En del av mitt liv.
En ny del av mitt liv började ganska nyss då jag i princip (inte helt, of course!) sa upp allt som har med engagemang att göra. Det gjorde att jag har tid för studier, jag har tid för min Roos och jag har i synnerhet tid för mig själv. Det inkluderar bland annat träning! Här är mitt stora problem då jag har en gammal skada i min vänstra handled sedan jag var aktiv inom ju-jutsun. Samma handled där jag har mina fagra recceband. Så med motiveringen att jag måste kunna ha ett handledsstöd för att kunna träna så kommer jag härmed att klippa mina recceband! Once and for all.
fan vad ångest det ger mig. uuh! iih!
Såatteh.. a new era has begun.
Piis.
Idag är det dags, tror jag.
När jag var en liten recce- år 2009. Typ såhär jätteliten och jätteny i Uppsala. Då kände jag inte min Roos, hon var bara en fjantig frankrike-recce som gick runt i röd basker och mustasch. En konkurrent helt enkelt. DÅ, hade jag ett recceband som jag har kvar på min arm än idag!
När jag var lite större, typ en liten fadder - år 2010. Då var jag inte jätteliten och jätteny i Uppsala, bara aningen. Då var jag pirat och jag lärde känna en komplett fyllegalning i piratmundering, kallad Roos. DÅ, hade jag ett till recceband som också är kvar på min arm än idag!
När jag var ännu lite större, typ en Väl-Com som arrangerade mottagningen - år 2011. Då var jag själv en av de stora som, enligt reccarna, inte var så jätteliten och jätteny i Uppsala. Då hade jag även fått denna fjantiga frankrikerecce med röd basker och mustasch/komplett fyllegalning i piratmundering som flickvän. Då hade jag även ett tredje recceband som än idag är kvar på min arm!
Dessa tre band är en del av mig numera. En del av mitt liv.
En ny del av mitt liv började ganska nyss då jag i princip (inte helt, of course!) sa upp allt som har med engagemang att göra. Det gjorde att jag har tid för studier, jag har tid för min Roos och jag har i synnerhet tid för mig själv. Det inkluderar bland annat träning! Här är mitt stora problem då jag har en gammal skada i min vänstra handled sedan jag var aktiv inom ju-jutsun. Samma handled där jag har mina fagra recceband. Så med motiveringen att jag måste kunna ha ett handledsstöd för att kunna träna så kommer jag härmed att klippa mina recceband! Once and for all.
fan vad ångest det ger mig. uuh! iih!
Såatteh.. a new era has begun.
en vacker liten bild på mina recceband innan jag cuttar dem!
även en liten bild på den fjantiga frankrikereccen som gick runt i röd basker och mustasch. Hon råkade fastna på en mingelbild som Sara Johansson tog! Coolt.
Piis.
Kommentarer
Postat av: Roos
CUT CUT CUT CUNT ojsan
Postat av: Tootiki
Haha, åh underbart inlägg!
Och en fjantigare frankrikerecce får man nog leta efter
Trackback
